chip

trots att vi bara varit tillsammans i drygt 3 dagar har vi redan lyckats med en del.....virriga saker. Andie skulle idag hjälpa mig med att ta reda på hur fort min ädle springare (också kallad moped) kunde gå. Efter att kommit ut på söderleden lyckades vi få min maskin att uppnå hela 55 km/h.

Sedan skulle jag köra hem (till friskis) och råkade då helt mystiskt att hammna någon stans bakom badhustet där jag efter att ha virrat runt en stund kommer fram till att jag måste svänga till vänster för att komma tillbaka till stan...det ända som man då kan se som ett problem är kanske att man inte får svänga till vänster vid någon avfart. Men tillslut lyckas jag med ingen konttroll alls (hoppas inte mamma och pappa läser det här) kasta mig rakt ut i gatan och över spårvangnnsspåren. Med livet i behåll kan jag så fortsätta min färd mot målet. När så mamma sedan frågar om det går bra att åka svara jag med ett tydligt JA och känner att det kanske inte var hela sanningen.


Men men jag lever men jag måste säja att det kändes mycket tryggare att åka efter Andie. Men jag kan ju inte alltid hänga efter henne.

En sak jag i alla fall kommit fram till att jag måste öva på är trafikskyltarna, efter att ha missat både väjningspliktsskylten och stoppskylten var pappa måttligt road av min mopedåkning:)